Då var man
tillbaka på samma gästhem som förut i Etiopiens huvudstad Addis Abeba
igen.
Atelefugne låter t.ex. lite så här:
Atelefugne låter t.ex. lite så här:
Pipandet är
ljudet som hörs från de som lägger ut vågar på trottoarerna, drar
uppmärksamheten till sig, piip-piip-piip, vill att folk skall väga sig.
Har varit på utflykt till landets tredje största stad
Nazret, eller Adama som den också kallas.
Det svåraste med att ta sig ut ur huvudstaden för två dagar sedan var att hitta rätt väg och busstationen. Buden var många och jag gjorde en riktig rundtur, bland annat till bron Ras Mekonnen, istället för till gatan med samma namn. Man vill så väl men förstår inte alltid vad jag vill. Men det löste sig och det tog bara en timme på expressvägen då man väl kommit till busstationen i Kality.
Dundrade om tungt lastade trucks, Sixwheelers med 22 däck. Mindes hur imponerad jag var av lastbilar när jag var liten och kunde rita av rätt så exakt från förlaga; Scania Vabis.
Det svåraste med att ta sig ut ur huvudstaden för två dagar sedan var att hitta rätt väg och busstationen. Buden var många och jag gjorde en riktig rundtur, bland annat till bron Ras Mekonnen, istället för till gatan med samma namn. Man vill så väl men förstår inte alltid vad jag vill. Men det löste sig och det tog bara en timme på expressvägen då man väl kommit till busstationen i Kality.
Dundrade om tungt lastade trucks, Sixwheelers med 22 däck. Mindes hur imponerad jag var av lastbilar när jag var liten och kunde rita av rätt så exakt från förlaga; Scania Vabis.
Väl framkommen i ett hett Nazret / Adama sökte jag efter härbärge. Vid busstationen i ett köpcenter låg Palace hotell, men det var omöjligt att hitta nån reception så jag drog vidare med min väska. Tog av vid en sidoväg in i de folkliga kvarteren och hittade en restaurang på hörnet och dök in, var törstig och svettig. Fick en S:t Georges. Ah.
Ägaren beställde in en läcker sallad som han ville dela med mig, men jag måste tacka nej på grund av bacillskräck. Kunde tänka mig ett bröd, och det kom och en ärtröra som jag av artighetsskäl tyckte att jag borde våga mig på. Det samlades folk så klart. Det var väl länge sedan en vit man rört sig i kvarteren. De unga männen var nyfikna och försökte imponera med att rabbla europeiska fotbollslag och spelare. Annars var det dåligt med engelskan.
Hästarna skoddes på andra sidan gatan, pojkarna cyklade på alltför små CMX-kopior. Solen sken, måste ha varit närmare trettio. Tog fram en broschyr om Etiopien och visade den för lilla Nardis 6 år. Hon blev så glad så glad, och pappa med. Han bjöd på öl. Sedan fick hon en penna och jag tog kort. Och en kille med kamera, Abraham, kom och ville se vad för bilder jag tagit. Så där hade vi program. Ägarn kom med en öl till så det var bara och tacka och ta emot.
Begav mig till slut iväg på hotelljakt, när dagen svalnat så smått. Lovade titta in imorgon igen. Jag skulle gå tillbaka sades det, så jag gick in mot stan igen. En ung kvinna rusade fram och frågade om jag behövde hjälp, och jag sa att hotell vore bra att ha och hon hjälpte till med att hitta receptionen till Palace hotell. Det var inte lätt för henne heller, den låg undangömd bakom en anonym dörr med amhariska bokstäver på. Hon fick en nyckel till rum 205b och vi gick upp en trappa. Hon var förlägen, hon var ju inte en sån, men ville ha provision. Företagsam dam som studerat affärer.
Rummet dög åt mig för 500 birr för två nätter, mindre än 25 € sammanlagt. Dåsade av i värmen och kom mig först upp i skymningen. Bodde rätt centralt så det var lätt att ta sig ut.
Måste bara vara försiktig med hålen i trottoarerna som ledde rätt ner i betongdikena. Lätt att bryta benen, om oturen och klumpigheten slagit till. Men det fixade sig. Tittade mig omkring på olika ställen. Tog en öl här och där, lyssnade på dånande musik och lagade mig till hotellet i någorlunda tid.
Sov länge och missade morgonens svalka. Tog en längre promenad men vände om när det blev för hett. Tog samma väg tillbaks förstås, men när jag närmade mig bekanta trakter tog jag av på en sidoväg igen. Damerna lockade med kaffe så jag slog mig ner och i slang med dem. En vårdslös man i rullstol ville vara med och dela gemenskapen och visa att ha kunde engelska, men det vara bara några få fraser. Men han käbblade på och störde. Man får stå ut med vad som bjuds, hålla distans med respekt.
Sedan var det hög tid att vila ut ett tag igen på hotellet, ta en dusch. Skriva lite och domna bort ett tag. Det knackade på dörren, tre gånger, och han hade redan gett upp när jag tittade ut i kalsongerna och frågade: What's the problem? Ville lämna handduk och tvål, aha.
Tog mig ut igen i god tid före skymningen. Hittade tillbaka till gårdagens hak och där satt ägaren och några kamrater, spekulerade och drack öl. Jag var välkommen att slå mig ner och blev genast bjuden på en kall. Snart dök Nardus upp och jag gav henne en penna till och pappan med den stora magen sade att hon skulle säga "Thank you very much" och vi språkade på med få ord och innan man visste ordet av så skulle det bjudas på mer öl. Bara att tacka och ta emot. Hann med att bjuda på en tillbaka innan det var dags att dra sig till centralare delar i mörkret. Dom visade mig den minst farliga vägen och jag har ficklampa i telefonen som ledde mig på rätt. Kvällen före hade det blivit strömavbrott och dyngmörkt flera gånger, men igår var det mera stabilt.
Tog en tur till vad jag uppfattade som huvudgatan. På dagen hade jag redan varit runt och besökt flera ställen, ätit spagetti med tomatsås, kollat upp e-post på finhotell med wi-fi och fått veta att flygresan hem var framflyttad med två timmar.
Igår skrev jag detta:
- Vad skall den 25te februari föra med sig då? Har hunnit bli en vecka sen födelsedagen och staden ligger där ute och väntar. Drog mig till kl 10 innan det blev piss och banan. Vore väl tid att försöka få sig något annat till frukost också. Och ta en promenad innan det blir för varmt. Igår kan det inte ha blivit så många kilometer. Men en hel del öl. Låtom oss räkna. 3 + 2 + 2 + 1 + 2. 10 blev det. 3 1/3 liter. Rekord på ett tag. Behövde väl sova ut, så gott det gick. Palatset ligger i ett köpcentrum och bananerna svartnar kvickt. Elektriciteten hackar sig fram. Lär vara tredje största stan i landet, ligger på 1700 meters höjd, 600 meter ner från Addis. Finns myggnät på rummet, och hörs inget surr.
Hettan knockar en och man borde ha varit uppe tidigt för att uppleva mer. Nu blev det en rätt lång promenad ändå, men fick lov att vända i tid för att inte smälta bort eller torka ut. Tog mig en titt i gränderna på vägen tillbaka och blev inbjuden av kvinnor att sitta ner på en minimal träpall och inta kaffe. Etiopiskt kaffe serverad ur panna med lång pip i liten kopp. En störig man i rullstol kom fram, nojsade och försökte va med, ville ha kaffe.
Reseskildraren ger upp och tar sig en dusch.
Och här har kvinnorna saft i köttet. Ja, var har dom inte det? Men här syns det. På ett mörkt hak in från huvudgatan i Adama ljuder musiken högt. Det är onsdag kväll. Knappast bonnlördag, eller vad vet jag. Hür dom festar till, hur dom har råd? Men kanske inte finns nån annan råd när man är ung och ute på span. Känns rätt fritt här, inget muslimande. Flörtas friskt. Svårt att veta manér och gränser, bäst att hålla sig. Att snyta sig är inte bra. Jaha.
Att snyta sig hör inte till vår kultur, sa någon när jag satt på hörnet och träffade folket på hörnet. Har inte sett en vit sedan jag var på seminariet i förrgår. Känns helt ok. Känner mig speciell, men inte förmer. Folk lever på. Hästarna piskas och drar. Det är tungt och hett. Det dricks friskt. Luktar bränt kött.
Svart hud glänser i mörkret. Svarta ögon skiner i vitorna. Leende tänder lockar, eller? Musiken dunkar på. Det är titt som tätt i bussar, på gator, på caféer. Är detta en sylta, eller? Ölen flödar. Smyckena glänser, bling bling. Svårt att utskilja detaljer. Ett krulligt hår pryder hjässan. Är det äkta? Jag gillar ju krull. Tjocka sensuella läppar. African Queens. Spelar på. Dominans. Don't bother.
Reseskildrare är svårt att vara. För mig. Vill vara personlig, ta fatt i, men hastar förbi. Kan inte urskilda detaljerna, sätta in dom i ett sammanhang. Blir så få reflektioner i texten. Mer så i huvudet. Tror jag i vart fall. Ser sammanhangen växa fram, men måste få tid och kunskap. Vad tänker dom när dom ser mig, och vad ser jag? Man är färgad av sina erfarenheter. Och dom är väl många, och det läggs till för var dag. Hur klara sig i denna värld? Vad sätta kraften på? Flyta på utan att få, baksmälla. Varje dag.
Blev tre öl på hörnet. En mongoloid kom och var glad. Tog honom i famn, och han ville pussas. Undvek munnen, trots att han ville. Kanske dags att skriva lite musik igen. Eller ta en öl till? Den femte för dagen. Blev spagetti med tomatsås i en trädgård idag. Ville inte ha kött, men jag tror nog det blev det, men man är inte fundamental. Men det tyngde i kistan och eftermiddagsluren varade till skymningen. Nu är det mörkt på alla håll och kanter, ävenså på Etiopiens avbytarbänk ;)
Natten blir tyngre inte yngre, eller iofs så är väl alla yngre och jag är evigt ung. Undrar hur man säger det på amhariska eller oromantiska. Det dunkar dancehall nu. Får bordskamrat, men kan inte tala i detta ljud. Skall försöka hitta toaletten utan att drumla omkull. Får väl ta till flashlajten vid trängande behov. Hon med guldet runt halsen verkar komma från nåt som kan vara toilet. Salam aleikum. En saxofon tar plats. Och det låter lokalt. Allt kan dyka upp, klockan är 21:40.
Men jag gick till hotellet. Pissoiren stank för mycket ammoniak för att man skulle kunna lätta sig där. Så det fick bli avfärd och inköp av vatten, kallt. Were are you? Hey you? Here! Det haglar invitationer och det är bara att gå förbi om man inte vill hamna in. Sköta det snyggt utan att snubbla. För det är lätt. Dyka ner i gatan, betongen, diket.
Tuctucen kallas inte så här och är svårt att få reda på. Hur man än far fram verkar det missförstås. Man vill ha: Money, money, money. Ungarna ropar det efter mig. Dom tar vad dom har i förrådet.
Känns bra att ha kommit fram till kvällens bädd.
Och musiken utanför har hakat upp sig. Det blir till trance.
