PROLOG

Tänkte ta mig till Addis redan 1978 men vägarna ville nåt annat. Skrev om färden fram till Kreta i en reseberättelse per brev: Behöver man...

Kom sedan vidare till Kairo, Luxor och Assuan, till Wau och Juba i Sudan, 4 grader från Ekvatorn.
Vad skulle jag egentligen dit och göra 37 år senare tänkte jag när jag äntligen landade i Addis Abeba, på Bole International och tiderna förändrats.
Jo, jag var beredd på att gå vilse och försöka hitta mig själv.

På Blues Café vid Mexico-knutpunkten FEB 19, 2015

Har försökt fånga impressioner, tankar och brev till en njutbar helhet i ord, bilder och ljud. Det är bara att klicka på olika ord och bilder och se vad som händer.
Ha en trevlig färd, önskar er kapten.

Hjulen snurrar som vanligt och vägen är rakt fram

Ljuset närmar sig från alla håll utan att respektera

Energibortfallet som kråkorna kraxar åt medan alltet

Går vidare i en djävulsk dans över asfalt och röd jord

 

DECONSTRUCTIN' ADDIS

FRAMME

SPELLISTA RADIO ETH

Skriver ner något för att komma igång. Det har varit trögt, men ändå stadigt. Klockan är bara 15:13 och jag har undrat en och annan gång vad jag gör här egentligen. Vad jag skall göra? Ansätts av tvivel. Men då ska man vila upp sig och leva vidare. Det finns säkert något där ute att leva för, även om det inte känns så inspirerande just nu att göra nåt. Varken läsa eller skriva.

Var ute en kort tur, köpte öl och bröd. Blev förföljd av en drogad dam. Tog min tillflykt till hotellet. Ungarna pladdrar i korridoren. En fågel kraxar. Är långt ute i förorten verkar det som. Chaffisen hade svårt att hitta. Det blev att köra runt tills det blev uppgivet. Då stod det där i backen; hotellet.

Expedia.se hade inte uppgett telefon till stället. Men det ordnade sig, även om ögonlocken svider och uppkopplingen inte fungerar. Verkar vara mycket som inte fungerar, men det får man vara beredd på.
Fel, fel, klockan var fel. Den kopplar inte upp rätt tid när man inte är uppkopplad och det verkar man alltså inte vara. Och inte lockar det att gå ut. Vill inte bli förföljd av drogade damer. Men visst skall man väl ta vara på att vara här. Men näsan svider och själen är trött intill huvudvärk.

Borde läsa på lite för att ta reda på vara jag är, men kanske skriver reflektioner i poesiform istället.

Landat

Ingen höjdare precis att landa
Då nätet inte fungerar.
När man vaknat och fått sova ut
Och bör somna om för att komma 

In i någon sorts rytm.
Fast i förorten 40 år senare.
Känner för att åka hem, 

men skall väl bara va ett tag
så kanske det blir bättre.
Har sällan känt så.
Hjälplösa ord hjälper inte till.
Skulle kunna vara i S:t Petersburg.
Inta champagnefrukost.
Skulle kanske ta och jobba fram en låt!

  

 

Måndag morgon
Vaknar av att det är ljust,
av att den etiopiska popmusiken 

'dånar ut över bygden.
Känner efter. Hur skall denna dag bli? 

'Lite täppt i näsan, trött i kroppen.
Inte oävet. Ingen löptur ännu denna morgon.

Kollar in den kontinentala frukosten;
torra kakor, äggröra, sirapsplättar, kaffe. 

Kakel. Två amerikanska par pratar

Montana och South Dakota. 

Kommenterar nattens hund. 

Hit kommer man från mindre ställen.
Det kunde man höra på dialekten, på svenskarna som var på planet. Undrar vart dom tagit vägen nu?

Jag har ju kommit ingenstans. Får bege mig vidare mitt i veckan, när jag vilat upp och blivit äldre. En hel dag framför mig, 18 dagar här i detta land. Önskar jag vore piggare. Inte så surmulen.

Känner mig inte så väl förberedd. 

Märker emellanåt att jag glömt saker, 

som jag tänkt ta med. 

Extra laddningsbatteri. Gaffel.
Nagelsax, tunna byxor.
Och en hel del överflödigt onödiga kläder. 

Men vad gör nu det, egentligen.
Finns att få, och en del har jag tänkt ge bort. 

Men jag har tappat totalkontrollen,
det blir bara på ett när.

På dammplanen spelar pojkarna fotboll i kostym.
Ljudanläggningen är skraltigt burkig
och basen bullrar otydligt. 

En man i rosa finkostym kastar tombackar på flaket.
Tar sig sedan upp och radar. I finkostym.
Men det var igår. Då var det söndag. 

Utanför säger mannen i anläggningen: How are you Today? Verkar vara nån kurs, klass. På bar backe. Musiken har tystnat. Dåligt ljud kontaminerar atmosfären med budskap av något slag. Nere vid CMC ligger en musikskola. Kanske nåt att kolla in. 

En liten flicka sjunger ansträngt i micken. Det är täppt och skränigt.

Skrev förresten ett stycke igår kväll. AA Land. Hunden fick vara med och jag samplade The Toilet Flush. Blev riktigt lyckat. Satte bara igång. Gick ut på balkongen, spelade in atmosfären. Klippte bort det mesta av bilarna på CMC Road och sparade
insekter och fick till slut hundskallet med. Valde mellan rinnande och spolande vatten. Tyckte jag kunde spola för flytet var inte det bästa. Spola kröken, AA, var associationer jag fick. Och lärde mig att sampla på Garage Band. Kan säkert nyttja
den funktionen mer.

Rangel

Hußkeletten pustar i hettan en vanlig söndag 

i
Addis Abebas förstäder.
Sub City och konstruktion.
Skjul och kyffen längs den nötta trottoaren.
Åsnor packade till fullo stretar fram i dammet.
En sparvaktig sångare vippar på stjärten.
Kunde vara Havanna, 

Mumbai eller
Petit Mbao.
Rälser som begränsar byggs på
och övergångarna blir få.

Fan är klockan redan sex, för ett tag sedan var den nästan inget alls.
Tjo och tjim och det är svårt att förstå sig på vad all glamman beror på.
Fattigt och eländigt som i Karis men inte lika halt och det får anses skönt.
Skymningen närmar sig.
Undrar om det blir kyligt?
Verkar vara svårt att få fason på texterna.
Inrätta dem i leden.

Utan uppkoppling räddas tid att utgjuta nuet i latinsk skrift. Det finns så många otydbara tecken som lämnar en i töcken. Dammet beror inte bara på byggandet som cementgubben sade.
Vad det beror på är torkan sa jag, och några droppar föll och snart börjar regntiden. Om nån vecka eller så, vet inte vad jag skall tro. Fan tro't eller Halleluja i Dessie.
Ett två tre fyra fem sex kanaler finns på hotell-TVn. Interglobalt. CNN berättar att den vita hajen slagit till sex gånger inom ett år i Australien. Och arabiska och kinesiska tecken kletas på engelskt tal men inte vice versa.
Mercedes-Benz 100 Years står det på rutan till en DR-truck. Volvo kom väl senare och Iveco.

I gymmet jobbade en kines på, hävde. Var inte så häv på engelska eller nåt alls, förutom kinesiska då. Visste inte ens vad mandarin var. Kanske inte heter så, eller uttalas annorlunda.
 
Just nu är det varmt här, nästan hett. Och det tar ett tag innan strilen i duschen blir alltför het. Klart att det skall krångla.
Letar ljusglimtar. Uppkopplingen på Hotell Addisinia, snacket med Rebecka, skymningen och ölen på en innangårdsbar. Och att jag fick se bion runt hörnet när jag fotade i mörkret. Ett plåtskjul med plats för hundra och fyra föreställningar per dag på tv-ruta. 

Hittade en flaska lokalt rödvin, Rift Valley, Merlot 2013. Skapligt tycker en ingalunda novis.

SONEN I SOLEN

Hej mamma.

Tänka sig att det snart är 61 år sedan du födde mig till denna underliga värld. Tänk.
Då var det 1954 och mitt i vintern, och det är det väl där även nu. Men inte här i Etiopiens huvudstad Addis Abeba, där jag hunnit vara två dagar. Reste genom natten söderut och kom in i landet utan större problem. Det finns inte ebola här, men man har sträng kontroll vid ankomst och riktar avläsningsinstrument som ser ut som pistoler mot pannan.

Det var lite besvärligt att hitta hit till Hamonah Guest House, när det varken uppgivits telefon eller e-post. Men vi kom fram till slut i en gammal Toyota. Chaffisen hade slips med påsydd röd stjärna. Tyckte det var käckt. Stället visade sig ligga rätt så i utkanterna, vad som nu är utkanter. Det har jag haft lite svårt att få grepp om.

Första dagen, Söndagen ägnade jag mest till att vila ut, helga vilodagen. Sov till 14 och tog sedan en tur ut i environgerna. Köpte öl och bröd, och blev förföljd av en drogad dam. Kunde varit Havanna, Tblisi eller Mumbai. Vidsträckt, solsken och dammigt. Hela stan verkar vara en enda stor byggnadsplats. Det byggs köpcentrum och järnvägar. Kaotiskt. Blir väl aldrig färdigt. Det kommer att ta lång tid. Det mesta går till för hand. Vid sidan av huvudstråken ligger ibland butiker och torg. Det är det, det mesta handlar om. Kommers. I de expanderande delarna trängs moderniteter med grönsaker i skjul av plåt. En bil kör runt och tutar ut budskap om att en skiva finns till salu. Nåt med den heliga madonnan på omslaget. Mest är det grekisk-ortodoxa kopter här, men även många som tror på Moses och Mohammed.

På Alla hjärtans dag var jag i Stockholm.
På Fotografiska visades tre utställningar. Så jag såg Herb Ritts kändisbilder i två svep. Fanns lite från Kenya också. De andra utställningarna svepte jag snabbt förbi. Det var lördagstrångt i restaurangen och caféet, så jag travade istället upp för ståltrappan till Folkungagatan. Tog mig till Nytorget och slank in på String, där det också var tätt. Men fick mig ändå kaffe och varm mozzarella-macka. Det har funnits ett tag det stället, med sitt möblemang av allehanda slag. Retro och mångskiftande.

Bengans skivbutik på Drottninggatan har visst slagit igen, men Pet Sounds på Skånegatan finns ännu kvar. Köpte inget, men tittade min vana trogen in. Läste en recension om Thåströms nya skiva "Den Morronen", i gratistidskriften Gaffa. Var inte så salig. Recensenten hoppades på att Thåström skall slå in på något nytt. Vända som han gjort flera gånger förr. Får se om den växer. Har hunnit lyssna genom den tre gånger. Alltid va på väg. Bildspråket talar, han drar in litterära referenser som få andra. Hermione och Harry kommer från vår gemensamt genomlästa kultförklarade roman av Hermann Hesse, Stäppvargen. Eller blandar jag, blandar han? Jag läste den på nytt här om året och så kultig är den väl inte. Minns att Max von Sydow spelade Harry Heller i den något flummiga filmatiseringen. Han fick väl t.o.m. Nobel-priset författaren, Hesse. Den 6te mars skall vi gå på konsert i Uppsala med dottern och se Thåström. Då är man nästan hemma. Igen.

Tog mig neråt stan igår efter en god natts sömn. Tvivlen på vad jag egentligen har här att göra, hade skingrats lite grand efter trötthetens förtvivlan. Till min stora förtret fungerade inte internet här på hotellet, vilket gjorde det svårt med orienteringen. Och nån karta kunde dom heller inte uppbåda. Dom skulle också ha hämtat mig på flygplatsen, om dom bara uppgett telefonnummer och varit kontaktbara. Nu fick jag punga ut med överpris på taxi för att ta mig hit. Har betalt tre dygn i förskott. Och imorgon tänker jag ta mig härifrån. Ner till något centralare. Ta reda på hur jag kommer norrut, när det passar mig. Får se när det blir. Nästa år. För imorgon börjar jag på ett nytt, ha ha. Mer om de färderna senare.

Addis Abeba ligger där utanför. Jag gör mig redo för en ny dag i gammalt damm. Kryssar fram bland stål, cement och stöttor. Stöter säkert på nån ny igen. Igår blev det bl.a. svenskan Rebecka och en radda lastbilschaufförer. Det är förvånansvärt dåligt med engelska språket här.

Får väl ta och lära mig lite amhariska fraser, riva ut en sida i flygbolagstidningen och imponera genom att säga annat än buna, som betyder kaffe. Detta är ett kaffeland. Jag längtar faktiskt redan ut till landet. I förrgår längtade jag hem. Jag? Kan det vara sant? Skall ut och fixa upplysningar, ta reda på hur bussarna går, var man kan få tag i förmånligt boende i närheten av jazzhaken downtown. Här uppe i Sub City Wareda11 blir det bläckmörkt när solen går ner vid 7 och man vill inte gå ner sig i nåt hål, vricka foten och bli ertappad oförhappandes. Nej det är ljuset som gäller. Tränger mig väl in i en buss åt rätt håll så får vi se. Fyrar av ett och annat foto.

Går in nånstans där uppkopplingen fungerar. Igår blev det Hotel Addisinia, en fyndig sammanblandning av Addis och Abbessinien, landets gamla namn. Lika fyndigt som att jag är i ETTiopien när jag fyller 61. Kanske jag får iväg detta brev imorgon. Men jag försöker idag från Regency hotell dit jag nu smitit in på en öl som kostar 13 birr ca. 60 cent.

Det går mig bättre, känns som om jag kan koppla av tillräckligt för att få ihop en litania som denna. Säkert mer givande för mig än för dig. Det tar sig. Ta väl hand om er. Stay safe, som Al Sjöholm skrev när jag grattade honom på 51-årsdagen igår. Och Guy K sa att jag skulle vara försiktig och ta hand om mig, innan jag begav mig iväg. Men mer om Guy och min mission här, i ett senare meddelande, från höjderna i Addis eller annorstädes i detta uråldriga land, mänsklighetens vagga.

/Sonen i solen.

PS. Har skrivit flera låtar också, bl.a. Radio Eth och AA Land DS.

ÖGONEN BLÖDER LÅNGT

15-02-17 Långlång

Tar sig ut så sakteliga så
När packningen förpackad är
Och lås man kan försegla

Har kastat in för mycket
Nånting har jag glömt
Tar god tid ordna fixa

Mer skall bli gjort idag
Imorgon och så vidare
I en långlång väntan bort

Förskräckt och duschad
Kuschad och förskräckt
Årsdagen kommer går

Tills imorgon är igår
Får dagen tas om hand
Liksom en herdinna skön

Nya blomman spricker
Försluter hemligt leende
Väntar in nytt regn och blott

Molnen bland de blåa bergen
Samma som i dalarna de gröna
Det går uppåt neråt nu

Söker så ögonen blöder
Förvirrat och utan resultat 
Letar petar pustar pass
Rackan har vaknat till
Påbörjar sin nattkonsert
Väntar på respons för
Annars blir det knappast
Något att hetsa upp sig på
 
I linningen har dammet lagt sig
Liksom jag som ligger raklång
Orakad igen innan gryningen 
Då packandet tar vid 
Kan inte säga att det muntrar
Upp precis men det återstår att
C i 110 slag per minut exakt
Vi ses när vi träffas av yxskaft
 
Och dom små åttringarna tar sig
Form när små flarn från dagens
Dont singlar in i texten sidledes
Och fiskgulaschen smakade bäst
På ristorante Cork här i Sub-Cityn
På vägen CMC dit det bar efter
Kringelikrångel med minibussar
Och allmänt trång transport



 
Inkognito på detta anonyma
Schabrak ute i ingenting

NY BLOMMA: ASTER

Har förflyttat mig västerut, till andra sidan stan. Känns bra att vara mer central. Inte bo mitt i en byggplats. Även om det också byggs här. Invid AU. Afrikanska Unionens ena högkvarter. Befinner mig centralt i Etiopien, mitt i det land som är Afrikas hjärta och mänsklighetens vagga. Det är här det äldsta skelettet av vad som benämnts Homo Något hittats. Hon kallas Lucy, för enkelhetens skull.

Och Aster hittar jag på nätet, Aster Aweke. Det var väl 1991 hon var på Re:orient-festivalen i Stockholm. Kan kolla... Nej, det var 1993 då den första festivalen hölls, och jag var på plats. Var också min första kontakt med den etiopier jag känner i Stockholm, Teshome. Han var här i Addis, med bl.a. Stefan Lövén, för en månad sedan då det var Selam-Addis-festival här med svenskar och afrikanska förmågor.

Selam, det betyder fred, eller var hälsad, fridens, eller hej och adjö. Som arabiskans salam. Det låter lite som arabiska när dom talar. Det första ordet jag lärde mig var "buna" som betyder kaffe*. Svårare att ta sig an nya ord i denna ålderdom. Det kommer och det far, så att säga.

Har fått en hel del hälsningar på födelsedagen. Erik Sjöblom Sjobbason gratulerade med en lång utredning om hur jag är släkt med hans brorsdotterdotter. Det verkar ha funnits en hel del Augustar bland förfäderna. Har fått gratulationer på Facebook och via SMS. Nu senast från sonen i Helsingfors.
Har nog mycket att berätta men timmen är sen och snart skall nog lilla Totte sussa sött. Hoppas trafiken inte stör alltför mycket. Även här finns det en rackare som skäller, men ingen som svarar. Spelade in henom så det kanske blir en låt igen: Hunden vid Atelefugne fyllde 61. Wau!

 

*PS. Abeba betyder blomma, addis betyder ny DS.

FEB19/16:06

 
Däckad till 16:06. Känns genant. Var det bönröran som tog musten ur mig? Det började med tung mage, som i Egypten 78. Vred och vände mig, tog en Opamox, och sedan somnade jag, vaknade, somnade. Trodde nog klockan kunde ha varit 12, när jag steg upp, men inte 16! Bäst att pusta ut.

Men oron i kroppen vill inte riktigt med det. Varför ligga här till ingen nytta. Hade så mycket att berätta igår, när jag blev trött. Berätta att jag hittat billigare boende, att Annika Utriainen kom hit och hämtade grejerna som Guy Carlsson sänt sitt fadderbarn, eller gjorde jag det? Nä. Och att jag fick tips på hur man kunde ta sig upp till Dessie där hon jobbar. Kanske jag ändå skall ta mig an erbjudandet och åka med henne nästa lördag. Men vad ta sig till innan dess? Ta tåget en bit om det går? Kolla musiken, göra själv.

Att göra nåt själv i denna kakafoni på Mama's kitchen går inte. Får koncentrera mig på musiken när den börjar om en timme, invänta pizzan innan dess. Hoppas den hålls inne. Det är nog höjden som gör att man känner sig lite kufisk, att det svajar. Luftföroreningarna är betydande. Bilarna hostar svart rök, som klimpar till sig i näsan.

Kvällens musik får väl ersätta gårdagens, när jag inte orkade ta mig längre bort än hotellet, eller vad det nu är för ett härbärge. Det börjar risa till sig, inget rinnande vatten idag...

Malaika sjungs och vi väntar på att Aline från Angola skall uppträda. Prövar en Castel Beer före det. Börjar bli snålt med birr när Mastercardet inte verkar funka. Måste kolla med bank imorgon. 50 birr var inträdet, 2,50 €.

Tänk att jag sov 16 timmar. Det var svettigt, kanske hade feber. Här är jag, men vart är jag på väg? Är det nåt från Cap Verde som spelas? Blir allt svårare att skriva, skrev så lite i Sudan 78. Och i Egypten. Mindes häromdagen att jag cyklade från Luxor till konungarnas dal, men orkade inte fram, vände. Hade med mig en stor Marttinen-kniv, nästan ett svärd. Oj vad jag släpade på den. Varför? Avyttrade den i Luxor. Människor kommer, människor går. Det är inte så märkvärdigt. Det är African Union. Det är Aline Frazao.

African Union Headquarters, Addis Abeba, Ethiopia

ORD&SPRÅK/BOK

Tar dagens andra öl här på terassen på Atalafugne där jag ännu bor. Ligger vid Tanzania-gatan, men ingen kallar den för det. Dom har sina egna tecken, sitt eget språk och eget sätt att tänka.

Området hotellet ligger i kallas Bulgarien, för nångång låg det landets ambassad i environgerna. Går man upp längs Mozambique-gatan kommer man till Mexico och därifrån går det minibussar. Även nerför gatan, en bit, går det att ta sig till Bole, ett lite modernare område, invid flygplatsen som heter Bole International

Jag var till Bole igår, på Mama's Kitchen och lyssnade till en sångerska från Angola. Var sånt snattrande bland gästerna så det var svårt att uppfatta vad hon sjöng. Och mitt i allt gick strömmen också, men hon klarade sig med glans.

Tog en het pizza. Orkade bara med en öl. Ville också hålla mig i kragen för att hitta därifrån i mörkret. Det var ett jetset-ställe och förhållandevis dyrt. Ölen kostade 50 birr, fyra gånger mer än här, där den alltså kostar ca. 60 cent.

När det andra bandet började så orkade jag inte stanna kvar längre utan gick ut för att strida till mig ett någorlunda taxipris. Här finns det inga taxametrar. Orkade inte tjafsa mig till ett bättre pris än 200, en tia. Det var en bit och den enda riktiga hållpunkten jag hade var Bulgarien och AU, Afrikanska Unionens ståtliga byggnader. Atelefugne hotell känner få till, och vi körde runt omkring AU, men hittade inte hotellet som ligger på Tanzania-gatan #418.

Men som sagt, det är det som står på kartan, men taxichaffisen känner inte till den, med det namnet. Och inga gatuskyltar finns det, och det mesta är skrivet med amhariska tecken. Frågade oss omkring och det tog ett tag innan vi fick rätt info från en annan chaffis. Då var min taxigubbe uppenbart irriterad. Han tyckte jag kunde ha ha haft telefonnumret till Atelefugne, vilket jag också tänkt ta med, men glömt. Man lär sig. Han fick några extra sedlar men muttrade ändå att det var en dålig deal.
Tänkte vakna tidigt i morse och ta mig en länk, men med tanke på gårdagen, och att jag varit däckad i 16 timmar, så sov jag hellre ut, av och till, till 9. Man har ju semester.

Min finska kontakt tog kontakt och frågade om vi kunde äta lunch imorgon och gav mig kontaktuppgifter till en musikskola som en finsk kantor jobbar med. Tog kontakt med Esko Siljanen per SMS och meddelade att vi får skjuta upp ett eventuellt besök till nästa vecka. Det var nog med avgaser idag och jag ville vila, istället för att strida med taxichaffisar i värmen. 26 grader idag. Vill ta mig dit med folklig minibuss.
Det är både tunn och dålig luft här i Addis även om den borde vara frisk så här högt uppe. Och dammigt. Och ibland tävlar den egna svettlukten ställvis med urinstank. Och då tänkte jag som så att vad skulle mamma säga nu: Vad har du dit och göra?

Köpte en bok med ordspråk idag där det bland annat sägs att man inte är gammal innan man ångrar mer än drömmer. Jag är väl på gränsen. Jag uppfyller en gammal dröm och den är kanske inte alltid vad man trodde att den skulle vara. Men det kanske finns en mening med att jag är här, skriver detta och lever vidare.

Det är mycket som är eländigt här, bl.a. bostäderna. Tiggarna är många och lever på gatan. Den allra värsta såg jag igår, en man utan ben som rullade omkring i rikemanskvarteren. Måste titta bort. Gav några slantar till en behövande mor och hade snart ett helt gäng efter mig. Svårt att veta vad som är bäst. Att ägna sitt liv åt det goda, det man tror på, men hur? Måste man komma till tro och förskjuta cynismen? Det finns många ordspråk som försöker fånga sanningen. Det är handlingarna som visar vem du är, inte orden.

Och orden hoppar hit och dit på dessa moderna apparater, liksom tankarna.