FRAMME

SPELLISTA RADIO ETH

Skriver ner något för att komma igång. Det har varit trögt, men ändå stadigt. Klockan är bara 15:13 och jag har undrat en och annan gång vad jag gör här egentligen. Vad jag skall göra? Ansätts av tvivel. Men då ska man vila upp sig och leva vidare. Det finns säkert något där ute att leva för, även om det inte känns så inspirerande just nu att göra nåt. Varken läsa eller skriva.

Var ute en kort tur, köpte öl och bröd. Blev förföljd av en drogad dam. Tog min tillflykt till hotellet. Ungarna pladdrar i korridoren. En fågel kraxar. Är långt ute i förorten verkar det som. Chaffisen hade svårt att hitta. Det blev att köra runt tills det blev uppgivet. Då stod det där i backen; hotellet.

Expedia.se hade inte uppgett telefon till stället. Men det ordnade sig, även om ögonlocken svider och uppkopplingen inte fungerar. Verkar vara mycket som inte fungerar, men det får man vara beredd på.
Fel, fel, klockan var fel. Den kopplar inte upp rätt tid när man inte är uppkopplad och det verkar man alltså inte vara. Och inte lockar det att gå ut. Vill inte bli förföljd av drogade damer. Men visst skall man väl ta vara på att vara här. Men näsan svider och själen är trött intill huvudvärk.

Borde läsa på lite för att ta reda på vara jag är, men kanske skriver reflektioner i poesiform istället.

Landat

Ingen höjdare precis att landa
Då nätet inte fungerar.
När man vaknat och fått sova ut
Och bör somna om för att komma 

In i någon sorts rytm.
Fast i förorten 40 år senare.
Känner för att åka hem, 

men skall väl bara va ett tag
så kanske det blir bättre.
Har sällan känt så.
Hjälplösa ord hjälper inte till.
Skulle kunna vara i S:t Petersburg.
Inta champagnefrukost.
Skulle kanske ta och jobba fram en låt!

  

 

Måndag morgon
Vaknar av att det är ljust,
av att den etiopiska popmusiken 

'dånar ut över bygden.
Känner efter. Hur skall denna dag bli? 

'Lite täppt i näsan, trött i kroppen.
Inte oävet. Ingen löptur ännu denna morgon.

Kollar in den kontinentala frukosten;
torra kakor, äggröra, sirapsplättar, kaffe. 

Kakel. Två amerikanska par pratar

Montana och South Dakota. 

Kommenterar nattens hund. 

Hit kommer man från mindre ställen.
Det kunde man höra på dialekten, på svenskarna som var på planet. Undrar vart dom tagit vägen nu?

Jag har ju kommit ingenstans. Får bege mig vidare mitt i veckan, när jag vilat upp och blivit äldre. En hel dag framför mig, 18 dagar här i detta land. Önskar jag vore piggare. Inte så surmulen.

Känner mig inte så väl förberedd. 

Märker emellanåt att jag glömt saker, 

som jag tänkt ta med. 

Extra laddningsbatteri. Gaffel.
Nagelsax, tunna byxor.
Och en hel del överflödigt onödiga kläder. 

Men vad gör nu det, egentligen.
Finns att få, och en del har jag tänkt ge bort. 

Men jag har tappat totalkontrollen,
det blir bara på ett när.

På dammplanen spelar pojkarna fotboll i kostym.
Ljudanläggningen är skraltigt burkig
och basen bullrar otydligt. 

En man i rosa finkostym kastar tombackar på flaket.
Tar sig sedan upp och radar. I finkostym.
Men det var igår. Då var det söndag. 

Utanför säger mannen i anläggningen: How are you Today? Verkar vara nån kurs, klass. På bar backe. Musiken har tystnat. Dåligt ljud kontaminerar atmosfären med budskap av något slag. Nere vid CMC ligger en musikskola. Kanske nåt att kolla in. 

En liten flicka sjunger ansträngt i micken. Det är täppt och skränigt.

Skrev förresten ett stycke igår kväll. AA Land. Hunden fick vara med och jag samplade The Toilet Flush. Blev riktigt lyckat. Satte bara igång. Gick ut på balkongen, spelade in atmosfären. Klippte bort det mesta av bilarna på CMC Road och sparade
insekter och fick till slut hundskallet med. Valde mellan rinnande och spolande vatten. Tyckte jag kunde spola för flytet var inte det bästa. Spola kröken, AA, var associationer jag fick. Och lärde mig att sampla på Garage Band. Kan säkert nyttja
den funktionen mer.

Rangel

Hußkeletten pustar i hettan en vanlig söndag 

i
Addis Abebas förstäder.
Sub City och konstruktion.
Skjul och kyffen längs den nötta trottoaren.
Åsnor packade till fullo stretar fram i dammet.
En sparvaktig sångare vippar på stjärten.
Kunde vara Havanna, 

Mumbai eller
Petit Mbao.
Rälser som begränsar byggs på
och övergångarna blir få.

Fan är klockan redan sex, för ett tag sedan var den nästan inget alls.
Tjo och tjim och det är svårt att förstå sig på vad all glamman beror på.
Fattigt och eländigt som i Karis men inte lika halt och det får anses skönt.
Skymningen närmar sig.
Undrar om det blir kyligt?
Verkar vara svårt att få fason på texterna.
Inrätta dem i leden.

Utan uppkoppling räddas tid att utgjuta nuet i latinsk skrift. Det finns så många otydbara tecken som lämnar en i töcken. Dammet beror inte bara på byggandet som cementgubben sade.
Vad det beror på är torkan sa jag, och några droppar föll och snart börjar regntiden. Om nån vecka eller så, vet inte vad jag skall tro. Fan tro't eller Halleluja i Dessie.
Ett två tre fyra fem sex kanaler finns på hotell-TVn. Interglobalt. CNN berättar att den vita hajen slagit till sex gånger inom ett år i Australien. Och arabiska och kinesiska tecken kletas på engelskt tal men inte vice versa.
Mercedes-Benz 100 Years står det på rutan till en DR-truck. Volvo kom väl senare och Iveco.

I gymmet jobbade en kines på, hävde. Var inte så häv på engelska eller nåt alls, förutom kinesiska då. Visste inte ens vad mandarin var. Kanske inte heter så, eller uttalas annorlunda.
 
Just nu är det varmt här, nästan hett. Och det tar ett tag innan strilen i duschen blir alltför het. Klart att det skall krångla.
Letar ljusglimtar. Uppkopplingen på Hotell Addisinia, snacket med Rebecka, skymningen och ölen på en innangårdsbar. Och att jag fick se bion runt hörnet när jag fotade i mörkret. Ett plåtskjul med plats för hundra och fyra föreställningar per dag på tv-ruta. 

Hittade en flaska lokalt rödvin, Rift Valley, Merlot 2013. Skapligt tycker en ingalunda novis.