Hej mamma.
Tänka sig att det snart är 61 år sedan du födde mig till denna underliga värld. Tänk.Då var det 1954 och mitt i vintern, och det är det väl där även nu. Men inte här i Etiopiens huvudstad Addis Abeba, där jag hunnit vara två dagar. Reste genom natten söderut och kom in i landet utan större problem. Det finns inte ebola här, men man har sträng kontroll vid ankomst och riktar avläsningsinstrument som ser ut som pistoler mot pannan.
Det var lite besvärligt att hitta hit till Hamonah Guest House, när det varken uppgivits telefon eller e-post. Men vi kom fram till slut i en gammal Toyota. Chaffisen hade slips med påsydd röd stjärna. Tyckte det var käckt. Stället visade sig ligga rätt så i utkanterna, vad som nu är utkanter. Det har jag haft lite svårt att få grepp om.
Första dagen, Söndagen ägnade jag mest till att vila ut, helga vilodagen. Sov till 14 och tog sedan en tur ut i environgerna. Köpte öl och bröd, och blev förföljd av en drogad dam. Kunde varit Havanna, Tblisi eller Mumbai. Vidsträckt, solsken och dammigt. Hela stan verkar vara en enda stor byggnadsplats. Det byggs köpcentrum och järnvägar. Kaotiskt. Blir väl aldrig färdigt. Det kommer att ta lång tid. Det mesta går till för hand. Vid sidan av huvudstråken ligger ibland butiker och torg. Det är det, det mesta handlar om. Kommers. I de expanderande delarna trängs moderniteter med grönsaker i skjul av plåt. En bil kör runt och tutar ut budskap om att en skiva finns till salu. Nåt med den heliga madonnan på omslaget. Mest är det grekisk-ortodoxa kopter här, men även många som tror på Moses och Mohammed.
På Fotografiska visades tre utställningar. Så jag såg Herb Ritts kändisbilder i två svep. Fanns lite från Kenya också. De andra utställningarna svepte jag snabbt förbi. Det var lördagstrångt i restaurangen och caféet, så jag travade istället upp för ståltrappan till Folkungagatan. Tog mig till Nytorget och slank in på String, där det också var tätt. Men fick mig ändå kaffe och varm mozzarella-macka. Det har funnits ett tag det stället, med sitt möblemang av allehanda slag. Retro och mångskiftande.
Bengans skivbutik på Drottninggatan har visst slagit igen, men Pet Sounds på Skånegatan finns ännu kvar. Köpte inget, men tittade min vana trogen in. Läste en recension om Thåströms nya skiva "Den Morronen", i gratistidskriften Gaffa. Var inte så salig. Recensenten hoppades på att Thåström skall slå in på något nytt. Vända som han gjort flera gånger förr. Får se om den växer. Har hunnit lyssna genom den tre gånger. Alltid va på väg. Bildspråket talar, han drar in litterära referenser som få andra. Hermione och Harry kommer från vår gemensamt genomlästa kultförklarade roman av Hermann Hesse, Stäppvargen. Eller blandar jag, blandar han? Jag läste den på nytt här om året och så kultig är den väl inte. Minns att Max von Sydow spelade Harry Heller i den något flummiga filmatiseringen. Han fick väl t.o.m. Nobel-priset författaren, Hesse. Den 6te mars skall vi gå på konsert i Uppsala med dottern och se Thåström. Då är man nästan hemma. Igen.
Tog mig neråt stan igår efter en god natts sömn. Tvivlen på vad jag egentligen har här att göra, hade skingrats lite grand efter trötthetens förtvivlan. Till min stora förtret fungerade inte internet här på hotellet, vilket gjorde det svårt med orienteringen. Och nån karta kunde dom heller inte uppbåda. Dom skulle också ha hämtat mig på flygplatsen, om dom bara uppgett telefonnummer och varit kontaktbara. Nu fick jag punga ut med överpris på taxi för att ta mig hit. Har betalt tre dygn i förskott. Och imorgon tänker jag ta mig härifrån. Ner till något centralare. Ta reda på hur jag kommer norrut, när det passar mig. Får se när det blir. Nästa år. För imorgon börjar jag på ett nytt, ha ha. Mer om de färderna senare.
Addis Abeba ligger där utanför. Jag gör mig redo för en ny dag i gammalt damm. Kryssar fram bland stål, cement och stöttor. Stöter säkert på nån ny igen. Igår blev det bl.a. svenskan Rebecka och en radda lastbilschaufförer. Det är förvånansvärt dåligt med engelska språket här.
Får väl ta och lära mig lite amhariska fraser, riva ut en sida i flygbolagstidningen och imponera genom att säga annat än buna, som betyder kaffe. Detta är ett kaffeland. Jag längtar faktiskt redan ut till landet. I förrgår längtade jag hem. Jag? Kan det vara sant? Skall ut och fixa upplysningar, ta reda på hur bussarna går, var man kan få tag i förmånligt boende i närheten av jazzhaken downtown. Här uppe i Sub City Wareda11 blir det bläckmörkt när solen går ner vid 7 och man vill inte gå ner sig i nåt hål, vricka foten och bli ertappad oförhappandes. Nej det är ljuset som gäller. Tränger mig väl in i en buss åt rätt håll så får vi se. Fyrar av ett och annat foto.
Det går mig bättre, känns som om jag kan koppla av tillräckligt för att få ihop en litania som denna. Säkert mer givande för mig än för dig. Det tar sig. Ta väl hand om er. Stay safe, som Al Sjöholm skrev när jag grattade honom på 51-årsdagen igår. Och Guy K sa att jag skulle vara försiktig och ta hand om mig, innan jag begav mig iväg. Men mer om Guy och min mission här, i ett senare meddelande, från höjderna i Addis eller annorstädes i detta uråldriga land, mänsklighetens vagga.
/Sonen i solen.
PS. Har skrivit flera låtar också, bl.a. Radio Eth och AA Land DS.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar